Trädet är helt ringbarkat. Inte ett löv så långt ögat kunde nå. Än mindre någon frukt. Lite liv kvar i grenarna överraskade mig. Men det är bara en fråga om tid.
Träd kan dock stå länge även som döda. Och de kan göra sig som stomme för diverse kläng-och klätter. Hittills står två clematisar och surar. Men de brukar tydligen göra det i början. En honungsros ska införskaffas. Eller två.
För att snygga till, för att forma klängstödet och klättergrenarna, gör jag helt tvärt emot. Jag beskär så illa att det skär i hjärtat. Fel på alla sätt. Tvärt emot hur man ska. Bara för att det ska bli fint. Stympar och estetbeskär. Hade inte trädet varit i princip redan dött, så hade det kolat av min onda behandling.
Men man får göra så. Om man vill. Och när det ändå är slutlevt. Och det kommer att bli jättebra.
2 comments:
klematis surar i början ja, sen säjer det svooosch och du har hela baletten som en 10 kgs hatt i trädet som bara knör sig fram överallt.
men snyggt blir det! :o)
Åh, en 10 kg hatt är precis vad jag vill ha! Eller om jag kanske ska skippa klematisarna där, och sätta en honungsros istället, de ät ju så rysligt snygga i träd. Får fundera tills nästa år.
Post a Comment