Lilla täppan och landskapsarkitekter

Såg just svt`s nya trädgårdsprogram. Som för en gångs skull inte kommer att handla så mycket om trädgårdar, utan snarare om balkonger. Bra initiativ. Kritikerna är inte nådiga, dock. Det gnälls om dokusåpa, kommersiellla intressen, för stort fokus på de boende. Jag tykcer att det där mest bara vaar obefogat gnäll. Programmet ska ju handla om de boendes önskningar och behov av sin balkong, som ska uppfyllas med hjälp av en landskapsarkitekt. Då måste man ju få ta del av hur de boende är. Även om en del aav de verkar ha en smått irriterande personlighet. EN av hyresgästerna hävdade att han var nöjd med sin balkong som den var. Den innehöll ett traskigt mosaikaskfat, och kanske en gammal stol. Det enda han ville ha sin balkong till var som rökruta för sina vänner. Jag är här lite kluven. På ett sätt är det roligt att även han fick vara med i programmet fast han inte var någon multikulit-estet som drejjade sina egna krukor. Men å andra sidan brukar jag hävda att folk som inte använder sina balkonger till att ha ens dem minsta lilla levande växt på, de förtjänar inte att ha balkong.
Det var också intressant att se vad hyresgästerna önskade sig av sina balkonger och sin uteplats, och hur landskapsarkitekten bemötte deras önskemål. Lite som på mitt jobb där. Hur bemötetr man hyresgäster, som när de blir ombedda att tycka till om hur deras utemiljö ska se ut, bara önskar sig en pool och klulörta lyktor?
Det hör också till saken att jag har utveklat en stor skeptisism till landskapsarkitekter och dess härjningar i folks boendemiljö, eller framaför allt deras brist på verklighetsförankring, skötselperspektiv och växtkännedom. Så vi får väl se hur han klarar sig, landskapsarkitekten som är med i detta programmet... Det hör liksom till att trädgårdsarbetar ska vara lite skeptiska till skrivbords-ritar-tjänstemännen, som bara ritar in kilometer efter kilometer av avenbokshäckar utan en tanke på att någon ska hinna med att klippa dem. Och oj, vad det är skönt att generalisera och dra alla landskapsarkitekter över samma häck. Det kanske bara är jag som är bitter och avundsjuk? Det kommer säkerligen hända att jag dissar dem igen, skrivbordsträdgårdsmästarna. Var så säker.