Sedan jag skaffade min koloni har jag drabbats av/välsignats med fyndögon. Överallt ser jag grejjer som "skulle kunna vara bra att ha". Oftast överblivet, bortglömt skräp. Som pallkragar till exempel. Min kära make får ibland skämmas för mig när vi går på stan och jag plöstligt skriker "PALLKRAGE!" Ibland får jag även sug efter att plocka åt mig plattor och liknande, man jag har, som tur är, ännu inte börjat stjäla saker som ska vara någonstans. Inte heller har jag börjat gräva upp gatsten ur gatan för att jag behöver det. Än.
Idag på jobbet skådade jag ett fynd i ögonvrån. En stor trälåda! Den påminde om något som exotiska djur skulle kunnat levereras i förr i tiden, men innehöll krukor som skulle till butiken. Snabbt som attan flirtade jag in mig hos den som tömde lådan, och vips var den min. Den blir perfekt att använda som förvaring till grenar som väntar på uppeldning och annat skrymmande som ser trist ut! Nu gäller det bara att få den till kolonin, en så stor låda är inget man tar under armen precis.
När jag ändå var igång kom jag över en finfin rönn, insamlad i Kina på 80-talet. Den kommer bli perfekt skuggskapare för mina stackars bronsrodgersior och skuggliljor, som nu står och tynar i ett hörn där det visserligen var skugga när jag planterade dem, men den varar bara en liten stund på eftermiddagen. Skugga är något av en bristvara på kolonin.
skip to main |
skip to sidebar
kolonilotten, balkongen och annat trädgårdsrelaterat nörderi
4 comments:
Jag hittade en riktigt stor lerkruka i vårt soprum som jag sen smög ner i mörkret och hämtade, ibland vill jag inte skylta för mycket med att jag är en sopråtta.
Skugga har vi förresten lite för mycket av i vår koloni, men de här varma dagarna har det varit ganska skönt.
Jag fyndade också lerkrukor i soprummet, för två år sedan. Efter det känner jag alltid en liten skälvning av hopp och nyfikenhet när jag går in där :)
Men eftersom jag jobbat med att tömma grovsoprum, så har jag inte vett på att skämmas när jag tar hem fynd längre. Mmmm... vilka fynd jag gjort, det är nästan, nästan så jag saknar det jobbet lite.
ha ha ha känner igen de där fyndögonen. Själv har man stått mitt på linnegatan en sen natt och lastat bilen full med pallkragar bara för att en på bygget tyckte det inte skulle göra nått om jag kom efter att de slutat jobbet....
Hahaha, det är det bästa!
Post a Comment