Uppätet.

Buskrabatten med snöbäret som är fint nu.
Den nya fortsättnignen på buskrabatten. Växtlista kommer så småningom.
Urgallrat syrénbuskage.
Nyplanterad syrénhäck som såg finfin ut.

Var ute på kolonin och tittade till i eftermiddags. Lite nervöst var det, hade inte varit där sedan vi planterade så mycket. Skulle allt vara uppätet?

Men det visade sig att inget var uppätet, förutom en sak, en halv kanin. Jag vet att jag önskade livet ur dem, men var just den här tvungen att lägga sig och dö just på min koloni? Är det någonslags straff? Den hade nog ätit råttgift, krupit in i min grenhög och lagt sig för att dö, och där hade fåglarna hittat den.

I övrigt såg allt fint ut.

Koloniturism

Okej, det finns 26 stycken koloniområden i Glasgow, dit vi reser på torsdag. Hur ska jag hinna med alla?

Tidning

Idag på PressStop hittade jag en, för mig, ny tidning. Grow Your Own. Jag bläddarde bara i den som hastigast, men den verkade bra. Inspirerande, utan att bli allt för mycket Jamie Oliver, flera sidor om en koloniträdgårdsodlare, som jag tror var ett återkommande tema, men en aning brist på ekologisk odlig. (Något som jag ser som så självklart att tja, jag vill att alla andra ska göra det också). Men. Det finns ju allt som oftast ett stort men. I det här fallet fick tidningen åka tillbaka till hyllan för att det där med engelska trädgårdstidningar, de är ju ofta väldigt snygga och kan innehålla en hel del av det man saknar i de svenska, men de är ju just engelska. Deras råd funkar ju inte alltid här. Och när en tidningsshopping inte går att omsätta i praktiska kunskaper, då slår min snålhet till. Tyvärr. Speciellt när tidningen kostar 80 spänn. Men vi får se, det kanske blir ett inköp eller två i Glasgow nästa vecka.

Vad läser ni för trädgårdstidningar?

Kolonin bajnajt

Jag gör som Litet Hus, och Fingerspitz. Fotar kolonin när det är mörkt! Eller ja, omgivningarna i alla fall.

Mitt uppi

Strimlönnen blev planterad

Det var minst sagt lerigt.

Höstastrar i väntan på nytt hem.

Syrénerna på plats.

I helgen kom det efterlängtade svärmorsbesöket. Det hann bli så mörkt innan vi var klara att det inte gick att ta några bra "efter"-bilder, så det får bli en annan gång. Vi fick otroligt mycket gjort.

Syrén-skott blev uppgrävda och flyttade så att vi nu har en häck mot grannen. ALla de växterna som stod där syrénskotten nu står fick nya boplatser. Den lilla buskrabatten är nu minst dubbelt så stor och innehåller en massa nya fina växter. Det gamla syrénbuskaget är urklippt och snöbären är urgallrade. En ny kompost är påbörjad. Och det blev så fint! Jag är supernöjd!

Efter

Nu har vi rivit bort all masonit. Ut med allt löst mögligt, inklusive den gamla äckliga soffan. Det vi fann under och innanför var både bättre och sämre än väntat. Stora delar av stugan består av riktigt bra trä, inte ens röta under fönstret. "Bakväggen" däremot, den var inte rolig. Mycket blött och röta, in i golvet med. Värre än väntat.
Nu är taket lagat, ny papp är på. Eternitplattorna är nedtagna, masoniten på utsidan borttagen förutom på ett ställe där den var det enda som täckte ett hål stort som en mindre dörr, vilket får mig att undra om detta lilla pytteruckel har haft två dörrar en gång i tiden, eller om virket/orken tog slut innan det blev klart. Det enda som var gjort ordentligt var alla de sjuhundraförtielva spikarna. Någon har tyckt om att spika. Att regla däremot, det har de inte tyckt om. Tur att det är stående panel, annars hade taket, det som verkar vara av mest gedigen konstruktion, inte längre varit det som varit överst.
Nu ska det få stå och vädra ut, genom kvisthål och inte så tät panel, över vintern. Det regnar inge längre in, och vi hoppas att rötan i alla fall inte kommer bli värre. Den borde avstanna nu. Ta en paus. Så får vi se vad som händer. Hur det än är, är rucklet på rätt väg, och fräschare än på länge.

Före

Masionitskivor suger fukt som svampar, och omvandlar det hela till mögel, lätt som en plätt om det är tätt. Vår kolonistuga var täckt av masonit på hela insidan, och större delen av utsidan. På utsidan satt det även piffiga eternitplattor.

Mossa

Någon gång vill jag anlägga en mossträdgård.

Lite blir mycket

Jag skulle sätta upp nät på en del av staketet. Men för att kunna göra det, var jag tvungen att gräva upp vinbärsbuskarna. Och för att kunna plantera vinbärsbuskarna var jag tvungen att gräva bort en massa grässvål. Och med så mycket grässvål på komposten var jag tvungen att blanda om i den lite. Och så visade det sig att det låg sten och cementklumpar vid staketet som behövdes flyttas på. Och så behövdes allt annat framför staketet grävas upp. Och så hade jag ingen avbitartång, så jag fick använda en gammal sax. Och när jag slagits med häftpistolen en bra stund, och nätet var uppe, var det bara att plantera tillbaka allt jag grävt upp. (Förutom vinbärsbuskarna, de hade jag ju planterat på deras nya boplats, i kanten av grönsakslandet).
Allt detta gjorde jag på en dubbelmacka med ost, lite kaffe och två glas svartvinbärrsaft. Mellan 11 och 17. Jag måste lära mig att ett projekt alltid är större än vad det verkar, och att man alltid behöver ha med sig mer matsäck än vad man tror.

Reparerat

Det var onekligen dags att laga fruktplockaren. Och det var inte det lättaste. Men visst blev det fint? Som en rastamössa fast en äppelplockare! Och äntligen kom ett av mina gamla stolstyger till användning. Imorgon ska den invigas. Hör ni ett vrål av ilska i Sävenäs imorgon, så har det visat sig att jag sytt för slarvigt.

Just nu

Så här var det på kolonin idag. Äpplena är verkligen olika stora, fast det är samma sort. Och de stora är verkligen stora!
Höstastrar och sedum (här sorten Martrona), blommar. Gräsen står sig snygga ihop, det gamla Karl Forester (?) har fått sällskap med Drottning Ingrid.

Mosmos

Det fanns en gång en serie på baksidan av ett nummer av den eminenta tidskriften KP. Den handlade om en gubbe som köpte korv och mos, och ville ha mycket mos. Mycket mycket mos. Han blev lite exalterad, börjarde hoppa upp och ner, och kioskbiträdet tröttnade och hållde hela kastrullen med mos över honom. Trots att det var cirka tjugo år sedan jag läste den, så har det etsat sig fast i min hjärna, och jo, jag tycker fortfarande att den är rolig. Jag tänker alltid på den när jag tänker på mos. Och inte potatis, men väl äppelmos, blev det igår, då Fingerspitz kolonigranne kom över med en kasse äpplen mitt under beskärningen. Mos och kräm har det blivit hittills. Nu funderar jag på chutney, men hur ofta äter vi chutney egentligen? Å andra sidan åt vi aldrig äppelmos tidigare heller. Nu däremot måste vi, så att inte frysen svämmar över. Och för att det är så gott.

När en del har vissnat

Så står sig verbenen, en av höstastrarna, fänkålen, den omblommande daggkåpan, den Kroatiska riddarsporren och en endaste ringblomma.

Ringblomman är för övrigt stulen av grannen, men den växte in på min sida. Förlåt! Men jag blir ju så sugen, mina blev det ju inget av. Vad är det med mig och lättsådda saker?

Nu.

Jag tar in pelargonerna nu. Det ska bli orkan inatt, och det är inte precis varmt ute längre. Det blir bra. Undras bara vart de ska få plats.

Inlåst

Förresten, igår var jag på en äppelträdssafari i Slottskogskolonin. Mellan två och tre på dagen, ungefär. Nemas problemas, trodde jag, då det stod klart och tydligt att grindarna inte skulle låsas förrän klockan 21. Men döm om min förvåning när jag fotat klart och skulle gå hem, och det visade sig att varenda grind var låst!

Som tur var hittade jag, efter en stunds mer och mer oroligt letande, en gubbe med stora glasögon och stora öron som lånade ut sin nycket, så jag kunde låsa upp grinden. Han var lite rädd att jag skulle ta hans nyckel, men det gjorde jag så klart inte.

Koloninära tjänster

Idag ska jag beskära äppelträd här. Ska bli kul! Och skönt att dra på sig arbetsbyxorna igen.

I övrigt är jag numera rysligt aktiv arbessökande, men jag är lite besviken över veckans väder so far. Jag skulle ju vara på kolonin och gräa varje dag, men idag är enda dagen som det inte regnat på morgonen. (Och precis när jag skriver detta ser jag att det både regnar och är sol ute... det blir till att dra på sig regnstället).

Det har dock utverkats storstilade planer tillsammans med min ömma fader. Enligt hans braiga idé ska vi i helgen (om vädret är ok), riva bort alla äckliga masonitskivor från rucklet för att kunna inspektera brädorna under (panelen?). Är de i ok skick, vilket de verkar vara enligt den okulärbesiktning vi hittills utfört, kan det mycket väl bli så att rucklet finner nåd, hopplösa brädor byts ut, plastmatta slängs all världens väg, ny dörr och takpapp införskaffas, och voilá, vi har en redskapsbod som håller ett par år till. (Och, kanske bäst av allt, vi slipper gå till farbror Martin på banken!) Jag är väldigt renoveringssugen!